jag har inte haft det lätt alla gånger i livet, hoppade av skolan efter sjuan & efter det gick allt bara neråt för mejj. jag började umgås m folk jag aldrig skulle tro att jag nånsin skulle umgås med, ju mer tiden gick så blev allt bara värre! helt plötsligt var jag onykter flera dagar i veckan och jag var ett riktigt svin emot min familj osv. sen helt plötsligt dök det ner papper var oh varannan dag att jag skulle in på förhör osv, men inte brydde jag mejj om det. jag tyckte ju att dom personerna förtjänade det jag/ vi gjorde mot dom, varför skulle dom få må bra om inte jag gjorde det? sen hamnade jag på behandlingshem 08, & då började helvetet.. jag började lite smått oh ta saker, & tyckte det vad roligt oh jag tänkte inte på mejj själv alls. sen fortsatte det bara oh det blev värre oh värre för varje månad som gick, flyttade t jourfamiljer men drog därifrån hela tiden. sen hösten 09 hamnade jag på hassela igen & jag tyckte det var pest oh pina, jag ville ju vara med mina vänner oh leva i våran värld. men jag gjorde som dom sa & fick åka hem vissa helger oh så, men jag skötte mejj lite si så där! men det var ändå bra, för dom visste ju inte vad jag gjorde hela tiden, för jag behövde inte lämna urin prov eller något för det stod inte i mina papper att jag hade problem med droger, stod bara att jag hade problem med skolan, alkohol, lite bråkig & familjeproblem! så jag bodde där i några månader, & jag började mogna oh tänka efter vad fan jag höll på med egentligen, så jag sa t mejj själv nu får du fan ta dejj i kragen louise! så jag började jobba på bockes m becca & fick en egen hund som jag tränade oh efter ett tag var castro min bästavän. vi hade jätte bra kontakt, & allt flöt på jag skötte allt jätte bra, och fick mycket posetivt respons & fick åka oh ta etologi utbildningar i dalarna.. men sen helt plötsligt gick allt åt helvete, tog ett återfall oh då tänkte jag bara på mejj själv igen sket i jobbet, sket i vad personalen sa, lyssnade inte på soc eller nån i min familj & dessutom svek jag min bästavän castro! så efter ett tag fick jag ta en paus & flyttade till hassela kollektivet i värmland, flyttade tillbaka t tors, sen klinte & tillbaka t tors.. men vill inte ha mer behandling. kunde klara detta själ tänkte jag, men nej nej, gjorde mer skit oh använde mer oh mer, var på rymmen & hamnade i arresten lite då oh då, flyttade t låsta avdelningar, vänge akuten, sen kom jag till nämndemansgården & som allt annat, gick det jätte bra i början sen fuckade jag allt där också! sen var jag helt plötsligt på rymmen igen oh lyst i nästan 2 månader, sen kom jag till ett annat låst & efter det kom jag till ett yttligare annat låst och bodde där 7 månader ungefär och jag är riktigt glad att jag bodde där, för personalen & tjejerna där gjorde mejj till den jag är nu! när jag kom till ljungaskog ringde min väckar klocka, jag kunde ju inte leva så här, det är inte normalt när man är 17! jag fick permissioner hem t gotland & till sthlm, jag skötte allt bra, drack kanske nån gång ibland men tog inte några droger, men som sagt efter ett tag gick det åt helvete där också, jag tänkte för mejj själv jag ska fan inte vara inlåst när jag är 18, så jag taggade på en permis oh stannade kvar i sthlm oh levde livet en sista gång! efter 3 veckor åkte jag tillbaka frivilligt & fick reda på att jag skulle flytta till ett familjehem i karlskrona oh jag vart överlycklig, oh tänkte nu jäävlar ska jag sköta mejj oh jag åkte dit oh kollade oh tänkte fan vilket schysst ställe mitt i stan, utsikt över skärgården & underbara personer i familjen! så jag flyttade dit & nu sitter jag här och skriver lite om mitt liv, tänker inte dra upp allt för då skulle jag ha suttit här i flera timmar! men man måste ju ha nått botten för att kunna nå toppen & jag är på god väg dit just nu!

---

Jag är glad att jag har varit i skiten, för nu kan jag vara stolt över mejj själv att jag har tagit mejj ur skiten! det har inte varit lätt, olika b-hem, institioner, överdoser, at, humörsvägningar, återfall, lögner & svek! vill aldrig tillbaka igen, nu ser jag bara framåt! tack för alla fina vänner jag har haft, som har stöttat mejj i allt, & även funnits kvar när jag har huggit er i ryggen & betet mejj som ett svin mot er! <3

/ louise glad jarl´